Hejdå till det personliga brevet

Det är hög tid att begrava det personliga brevet. Det har tagits förgivet att den ”personliga skriften” är en av de viktigaste delarna i en ansökan men under de senaste åren har det stormat hårt runt personliga brevets vara eller icke vara. Vi menar att ”icke vara” är bästa stället för detta brev.

Vi på Prodiem har sedan länge medvetet slutat att skriva ut i våra annonser att det är ett krav att bifoga ett personligt brev. Möjligheten att bifoga det finns kvar men det vi har märkt av är en tydlig trend bland våra ansökningar, personliga brevet saknas allt oftare. Inte ens kandidater verkar längre tycka att det kommer att gynna deras möjlighet att få jobbet.

Jag som rekryterare brukar undvika att läsa personliga brev. Om jag behöver mer nyanserad information utifrån CV:t lägger jag hellre den tiden på ett samtal.

Här kommer mina främsta anledningar till att jag är skeptisk till det personliga brevet.

Det är ofta en kopia av CV:t. Det är inte många som lyckas få till ett brev utifrån unika historier eller egenskaper som är värda att nämna i relation till tjänsten, ofta är det bara en spegling av utbildning och jobb som man lika gärna kan utläsa i CV:t.
Det har blivit en plattform för att dra till med klyschor och personliga egenskaper som saknar motivering och som kopierats utifrån nämnda egenskaper i jobbannonsen.
Det är ofta skrivet utifrån en mall som googlats fram eller kopierats av en kompis. Kandidater idag lägger inte ner den tid som krävs för att skriva ett nytt personligt brev för varje jobbansökan. Jag har många exempel på brev där man glömt att byta ut namnet på bolaget och tjänsten.
Det är inte fördomsfritt. Rekryteringar ska baseras på kompetens och inte på vilka fritidsintressen, familjerelationer eller sportaktiviteter kandidater sysslar med. Det sker ofta omedvetet att man drar slutsatser baserat på sin magkänsla utifrån dessa texter.
Det kan finnas en poäng med att fånga upp en persons förmåga att skriva en text. Idag finns det skrivtester som kan genomföras under rekryteringsprocessen som bedömer just skrivförmåga, och baserat på tidigare punkter är dessa att föredra.

Så, vad bidrar det personliga brevet med egentligen?

Slutsatsen är att det personliga brevet är ett slöseri av tid utifrån syftet det ska fylla. Med nya generationer av jobbsökande måste vi som arbetar med rekrytering anpassa oss och inte hålla fast vid gamla traditionella metoder ”bara för att”.
Det finns ingenting i det personliga brevet som kan ge oss underlag att fatta ett bättre beslut snarare riskerar vi att ta beslut fattade på felaktiga och irrelevanta känslor.

Filippa Gernandt
Rekryteringskonsult, Prodiem