Att kliva in i organisationer där allt redan är i full gång kräver mer än kompetens. Efter tio år som interimskonsult vet jag att lyssnande, närvaro och perspektiv är lika viktiga som flexibilitet, nyfikenhet och glädje.
Inledning
När jag börjar ett nytt uppdrag som interimskonsult pågår arbetet redan för fullt. Det finns sällan tid för långa introduktioner eller mjuka starter. Förväntningarna är höga, tempot ofta uppskruvat och behovet av stöd tydligt. På ytan kan det se ut som att mitt uppdrag främst handlar om att göra jobbet. Men med åren har jag lärt mig att värdet ofta skapas någon annanstans – i att lyssna, förstå organisationen, stötta där det behövs, vara flexibel och bidra med glädje och ny energi.
Ny på jobbet
När jag kommer till ett nytt uppdrag får jag ofta min dator, ibland en plats att sitta på och i bästa fall en lagom lång introduktion men som många gånger blir lite kortare. Tidsramen från förfrågan till start är ofta kort, och uppdragets omfattning kan vara oklar. Jag kan inte alltid räkna med att någon visar mig allt. Ibland finns det en mentor som jag har turen att få följa under en eller ett par veckor, men ofta är överlämningen kort och jag behöver själv hitta vägarna framåt.
Hej, får jag störa?
När jag lämnas mer eller mindre ensam att hitta lösningar har jag lärt mig hur viktigt det är att jag tar mig ut i organisationen. Det är så lätt att bli bekväm och sköta kommunikationen via mejl och andra digitala kanaler, men ofta är det både enklare och mer effektivt att bara ringa någon – eller ännu hellre, ta sig ut i kontoret och möta personen. Många gånger räcker ett kort samtal vid kaffemaskinen för att lösa sådant som annars hade krävt långa mejltrådar. Ibland handlar det mer om att stanna upp, säga hej till någon jag haft kontakt med via mejl, och fråga hur det har gått eller om något har fastnat på vägen.
De där små mötena bygger förtroende, skapar sammanhang och gör arbetet både smidigare och mänskligare. Att skapa en personlig relation med de jag jobbar med förenklar inte bara vårt arbete tillsammans, det är så mycket roligare. Att få lära känna någon, att få veta vad hon/han drivs av. Det ger mig ännu mer insikter och perspektiv.
Hör och lär
När jag börjar ett uppdrag utgår jag från att jag är där för att göra det jobb som ingen annan hinner. Inte för att någon annan saknar kompetens, utan för att alla redan har fullt upp. Min expertis kommer ofta fram senare. Till en början handlar det om att lyssna, observera och förstå.
Jag behöver lära känna verksamheten, organisationen, kulturen och kommunikationen. Det är först när jag förstår helheten som jag på riktigt kan skapa värde. Jag utgår alltid från att alla som arbetar i verksamheten är skickliga på det de gör – och att jag, genom ödmjuk observation, så småningom kan se var och hur jag bäst kan bidra.
Lugnet i stormen
Det händer att jag stannar upp och frågar mig själv:
Vad gör jag här?
Vad gör jag för nytta?
Med åren har jag lärt mig att svaret inte alltid handlar om att leverera fler siffror, fler analyser eller fler beslut. Ibland räcker det att vara där. Att finnas på plats och stötta. Att vara en lugn närvaro i en förändringsprocess kan göra betydligt större skillnad än man först tror.
Många gånger har jag klivit rakt in i situationer där trycket redan är högt – mitt i ett bokslut, ett årsbokslut, ett prognos- eller budgetarbete eller i en pågående förändringsresa. När arbetsbelastningen är som störst och tiden som mest knapp har mitt viktigaste bidrag ofta varit just lugnet. Och lugn smittar.
Att stå stadigt när det blåser är inte alltid det mest synliga bidraget. Men efter tio år som konsult vet jag att det ofta är ett av de mest värdefulla.
Superhjälte
Som konsult är jag ofta ”ny på jobbet”, och som ny i en organisation kommer jag utan surdegar i bagaget. Jag är rörlig och fri från historik och intern politik. Samtidigt är det en förutsättning i konsultrollen att snabbt sätta sig in i verksamheten – att förstå sammanhang, människor och utmaningar på kort tid.
Kombinationen av att vara utan bagage och snabbt bli insatt ger mig ett särskilt perspektiv. Där andra kanske ser hinder kan jag många gånger se möjligheter. Inte för att jag vet bättre, utan för att jag inte är fast i hur saker alltid har gjorts.
Den här friheten ger mig möjlighet att bidra med energi, tydlighet och nya infallsvinklar utan att dras med i interna låsningar eller spänningar. Det är kanske inte en superkraft i egentlig mening, men jag har lärt mig att frånvaron av surdegar, i kombination med nyfikenhet och respekt för verksamheten, respekt för alla i organisationen kan skapa oväntat stort värde.
Tid att glänsa
En fråga jag kan ställa mig är: Hur länge ska jag egentligen vara kvar i ett uppdrag? Ju längre jag stannar, desto större är risken att jag själv blir en del av organisationens interna ”sanningar” – att perspektivet smalnar och att det som en gång var tydligt suddas ut.
Samtidigt har jag många gånger varit kvar hos kunder under längre perioder, sett ur en interimkonsults perspektiv, men då har det sällan handlat om att göra samma sak om och om igen. Uppdragen har förändrats, nya projekt har tillkommit och jag har fått kliva in i olika roller och avdelningar.
Just den rörligheten har varit avgörande. Den har gjort att jag inte fastnat i invanda mönster eller snäva rutiner, utan kunnat behålla både flexibilitet och ett utifrånperspektiv.
Avslutning
Efter tio år som interimskonsult har jag lärt mig att värde inte enbart skapas genom de mest avancerade projekten eller de största förändringarna. Ofta uppstår det i det mindre synliga – i lyssnandet, närvaron och förmågan att bidra med nya perspektiv och ny energi.
Att få kliva in i en organisation, hjälpa till och göra skillnad. Att få lära känna nya människor och få nya insikter. Och att hela tiden bli påmind om att min sanning inte alltid är den rätta. Det är det som driver mig.
